Förlåt mamma för att jag inte hälsade på dig i Malaga...

Nu har jag läst flera böcker som talat om för mig hur bra det skulle vara om jag skulle åka på semester eller göra något eget utan mitt barn. Att jag skulle bli en bättre mamma och att det skulle vara bra om jag lämnade lite plats till pappan att ta ansvar. Jag VILL åka bort, jag VILL göra egna saker, men jag KAN inte. Jag har svårt att lämna Dina de knappt 7 timmar om dagen som jag i dagsläget gör. INGET är så viktigt som Dina, hur ska jag då kunna åka bort och lämna henne, om än bara för nån dag. Jag tror absolut att hon skulle klara sig jättebra med sin pappa och att hon kanske inte ens skulle bry sig om att jag var borta. Men när jag planerar nån liten resa, bort, utan henne, knyter det sig i magen. Jag kan inte, jag skjuter på det till en annan dag. Till en annan dag då jag verkligen MÅSTE vara ifrån henne. Just nu går det inte iaf...