kanske orkar jag berätta imorgon...här på bilden klättrar jag i träd på Alvins dopkalas, mer bilder kommer imorgon hoppas jag. Men nu ska jag lägga mig och fundera...vanligtsvis brukar jag fly när så jobbiga grejer händer, men kanske jag har kommit så långt i min utveckling att jag tar tjuren vid hornen...men jag är rädd...känner mig liten...känner mig hotad...
Det var ett tag sen jag hade panikångest senast...hade glömt bort hur det kändes...
4 kommentarer:
Du fixar det, Eva. Jag tror på dig. Hoppas du mår bättre snart. Kram!
Tack Emma! Det känns skönt med ditt stöd...kram
Eva
Jag minns när du var på lekis som liten flicka. En störande grabb gjorde alltid bus och förstörde för alla barnen.
Tips: Försök att le och visa inte att du är arg på föräldrarna men rädda Dina så hon inte blir skadad
Lycka till!
Far
Tack pappa! Jag har mött dem nu, de såg bara sura ut, hälsade inte, log lite men det var svårt.
Skicka en kommentar