Nu börjar sömnbristen märkas av. Både jag och Fredrik är som Zombies. Dina sover 7-8 timmar per natt och vaknar 3 ggr pr natt. I natt och natten innan hade hon dessutom en 2 timmars vakan vid klockan 3. På den vakan hann hon springa ut och in ur sovrummet 6 gånger, dricka 2 stoora glas vatten, spy upp allt vatten i 2 omgångar och bajsa. I morse bajsade hon ytteligare 2 ggr på toaletten och sen en gång i blöjan som hon själv kände efter att hon gjort med handen och sen visade upp.
Det är mitt fel att jag försöker göra allt på samma gång, hela familjen sjuk, Dinas potträning, ändrar spjälsängen till utan spjälor, slutar amma och allt medans Dinas språk utvecklas i 180. Det innebär at vi är väldigt trötta men också att det bubblar ut jättesöta saker ur Dinas lilla mun (inte spya).
Inatt när Fredrik lägger säger Dina, -Pappa! glömde tutten!
-Pappa vakna! Du har sovit jättelänge!
-Que pasa?! (Med handen på höften och huvudet på sned)
-Oj, oj , jätte oj. (När hon gjort något busigt)
Eller är det bara vi som tycker det är kul för att vi har sömnbrist?
3 kommentarer:
Söööt!!!
Oj, jätte oj!!
Gulligt, gullligt! Låter det! Jag älskar 2-åringar!
Sen vill jag råda till att, sätta tillbaks spjälorna igen, tills sömnen fixat sig. Råd 2 är att ni börjar med att varva ner _minst_ en timme innan hon ska lägga sig.. Man kan börja med att sitta och rita, tillsammans med barnet. Prata tystare och långsammare osv. Sen läsa saga i sängen, och god-natt, god-natt!
Vill du veta något löjligt... Detta funkade på mina barn, en sovramsa.. Man säger samma sak, läser samma saga och säger Exakt samma god-natt sak _varje_kväll!
Det är inte säkert att det fungerar men bättre kan det bli!
/Kram Maja-Lina
När fixar sig sömnen då? 13? 14? På kvällen brukar det inte vara något problem, men hon vaknar ju och är van att få tutte, och jag som varit så lat i 2 år så jag löst allt med tutte får nu sota för det.
Med spjälorna på blir det bara värre eftersom hon är väldigt upprörd över dem och vill inte ligga i spjälsäng om hon inte får tutte. Hon står bara och skriker, nu sover hon isället halva natten på madrass med sina armar runt min hals. Hennes trygghet - mitt lidande.
Hmm..
Jag förstår det där med känslor och alltihop.. Sover i våran säng det gör våra barn oftast.. Men oftare och oftare vaknar vi alldeles ensamma i sängen. Tomt!
Om man bestämmer sig kan man komma långt med sömnen, på bara 2-3 dygn. Jag tror att eftersom du har tuttarna, vilket hon vet.. Hon är stor, så kan det vara därför hon vaknar. Tänk dig att ha en godisskål vara jättesugen och inte få ta!!
Klart man blir arg:-)!
Tänk på att du är den där härliga skålen.
Tryggheten är en annan sak, hon vaknar ju många gånger även när hon ligger brevid dej. .
Det blir bättre, om nåt år eller så!!
/Maja-Lina
Skicka en kommentar