onsdag 12 september 2007

Åme va jobbit!

Nu är Dina igel igen. Är det något som är ångestframkallande så är det att lämna på dagis....och föda barn förstås. Det blir ju inte lättare att lämna heller. Förut var ju mycket nytt så hon var nyfiken iaf. Nu är allt tråkigt med dagis. Och nu vet hon att hon blir lämnad.

Ska försöka få tag på svärmor som ev är expert på området.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Får jag komma med en liten kommentar??
Jag gör det ändå. Så här är det, det kan verka svårt men om du och Fredrik ställer in er på att ni vill att hon ska vara där. Hon måste det för ni ska jobba till 100 %, måste ni vara okej med det. (Det går att ställa in sej men måste vara medveten om att det är så det ska vara) Dina ska börja på förskolan och ni tycker att det är bra.
Sen måste jag tyvärr säga att själv är jag skeptiker till "hårdheten" i montessori. JAG tycker att barn har rätt att tröstas av andra om dom ramlar och slår sej. Inget jäkla trösta dej själv! Vilket det är när föräldrarna inte ser. Jag är medveten om att vissa tycker att det är bra.. Och jag respekterar det.
//Maja-Lina

Anonym sa...

Hejsan Eva,
jag kan förstå att det känns jobbigt. Inte för att jag har någon personlig erfarenhet av dagis lämning, men jag har hört mig för lite här och där. Jag kommer ihåg att en rutinerad dagisfröken sa att det var normalt att i början är allt spännande och toppen och sen kommer en period när nyhetensbehag avslutats och vardagen tar vid. Tydligen blir det då knepigare en period att lämna på dagis, men när den perioden är över så lättar det igen. Så håll ut det blir nog snart lättare. Kram Helena & Martina