Tror inget knark i världen kan rädda mig nu. Dina vaknade 6 ggr i natt och bestämde sig för att 7 var en bra tid att vakna. Hon kanske kände på sig något.
Vi gick ut vid 9. Hissen trasig. Stutsade ner för trapporna. Hade inte fått något mail från dagis om när Dina skulle börja så vi gick dit för att fråga. Jaha, vi böjade idag, mailet hade inte kommit fram.
2 timmar bebisgråt och skrik i öronen. Alla föräldrar utom jag och en till hade lämnat sina barn och bara gått. Jag förstår varför. Nu. De ville slippa höra det jag fått utstå i 2 timmar.
Tyckte så synd om de små bebisarna som satt där och skrek så tårarna sprutade och ropade på mamma. Det var stora barn också. Som låg i något hörn och surade. Blä. Vill inte att Dina ska bli så. Och personal som sa -Men du är ju så stor kille, inte ska du gråta, det är fult att gråta. Stackarna.
Dina var jätteglad och lekte på som om det var sista dagen av lek i livet. Hon försökte trösta de andra barnen så gott det gick och dansade till musiken så alla fröknarna skrattade.
Sen gick vi hem. Hissen fortfarande trasig. Dina är trött och vill ligga i trappen och gnälla.
Nu ska jag äta 2 choklad croisanter....nä, jag ska faktiskt äta 2 fullkornsmackor med keso och kalkon på.
Ja, och efter knappt en timme vaknar Dina och är redo för ny lek.
2 kommentarer:
Oj din stackare! Hård dag för en mamma på dagislivet. Tröst är att Dina verkade ta det galant.
Fast annat hade du väl inte trott, hon verkar vara otroligt frammåt din dotter.
Lycka till
Hm...ville säga hård START men ja, timmen är slagen och min hjärna, som jobbat 8 timmar som kontorsråtta och härmed tynat bort, ja den uttrycker sig fel.
Skicka en kommentar