Fortsättning på såpan
Rasmus slutade dagis och började skolan. Varje morgon går Dina in på dagis och kollar om Rasmus är där, när han inte är där springer hon ut igen. Stannar jag kvar kan det vara ok. Går jag (som jag till slut alltid gör) skriker hon och ger ifrån sig de mest hjärtskärande ansiktsuttrycken. Jag går alltid därifrån med en klump i halsen. Det har jag gjort i en vecka nu.
Men igår fick faktiskt Dina guldstjärna på dagis och av mig med. Efter bitandet har hon faktiskt blivit helt fantastisk. Hon tar hand om alla barnen, gör som fröknarna och jag säger och är jättegullig. Hon känns faktiskt jättemogen, hon som för några dagar sen kändes som pyttebebis. Jag börjar förstå hennes perioder nu. När hon är som trotsigast, busigast, okomunikerbarast(?) och bebisaktigast så dröjer det bara nån dag tills hon är världens bästa igen.....typ som när jag har mens.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar