För att komma in på banken behöver jag gå in i en liten cell. Dörren stängs bakom mig och det börjar spelas en högtidlig 1800-tals-kungaliknande musik. Dörren framför mig öppnas och jag kan gå ut och ner för trappan in i banken.
Jag har bara en före mig i kön men får ändå vänta jättelänge. Jag börjar titta mig omkring och får syn på en reklam för Banco Santander. Många leende Banco Santander anställda berättar att de alltid har ett leende till sina kunder. Alla ler på affichen utom en gubbe, han är från Toledo.
Äntligen blir det min tur, kvinnan bakom disken tittar surt på mig och mumlar något. Hon ler inte det minsta. Jag lämnar fram de 300€ som jag ska betala i skatt och som till hälften är påminnelseavgift. Kvinnan räknar noggrannt. Hon antecknar på sitt papper att hon tagit emot 3 st 50€ sedlar, 2 st 20€ sedlar och en tia. Hon gör en liten uppställning och funderar lite. Hon har uppenbarligen svårt med huvudräkningen, och även svårt med uträkningen på pappret. Hon tar upp en miniräknare.
På mitt papper står det att jag ska betala 297,98€, nu får hon plocka fram räknaren igen för att få fram vad hon ska ge tillbaka. Hon suckar och räknar noggrannt fram 2€ och 2 cent, hon plockar runt bland pengarna ett tag och till slut är hon nöjd.
Jag bränner av ett leende och tackar så mycket, tar mina papper och går in i den kungliga musiklådan av glas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar