måndag 23 mars 2009
Nu är det vår!
Ja visst gör det ont
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.
-Karin Boye
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Oerhört vackert. Länge sedan jag läste hela. Kram Emma
Ja på den tiden kunde de minsann! Kram!
Jag håller med Emma - det var länge sedan jag läste hela! Karin Boje är en av mina favoriter. Jag läste hennes "Morgon" på Pers o Dalias bröllop! Vi ses på torsdag! Bamsekram/Inga
Ses på torsdag! Kraaaam
Skicka en kommentar