Det är jobbigt att vara mamma

Det är väl iofs ingen som sagt att det inte är det. Jag tycker de skulle komma med instruktionsbok. Dina hade ingen med sig. Det är ju jag som måste ta hand om henne, annars dör hon ju...eller. Men hon vill ju aldrig sova när jag vill och hon vill inte äta när jag vill...hur vet man då vad som är rätt eller fel. Ska jag låta henne bestämma eller stå fast vid vad jag tycker är passande? Ska jag bara ge fruktmos om det är det hon vill ha? Finns det nån som dött av att bara äta fruktmos?

Vi har inte så mycket gemensamma intressen Dina och jag. Hur gör man för att umgås med en bebis? Ska jag sitta bredvid och tugga på en socka jag med? Nu leker Dina med barnvakten, de verkar ha hur kul som helst. De bollar en boll till varandra. Varför gör hon aldrig så med mig? Alltså Dina, inte barnvakten.

Med ett barn får man också en hel hög med dåligt samvete. Jag har till och med dåligt samvete för jag har dåligt samvete. Nu skrattar Dina sitt högsta klingande underbara skratt, men inte till mig, till barnvakten. Barnvakten som får Dinas kompis Cesar att sova hela natten. Det är tur att det finns hjälp att tillgå när de har mage att komma utan bruksanvisning!