Aaaaaaaaa!

Undrar varför det alltid är så att precis när jag tänkt -Va skönt att den där jobbiga tiden är över, att Dina kan leka själv nu och hon är så nöjd och glad, så blir hon ett monster som skriker det högsta hon kan när jag ska försöka hitta en klänning. Skriker, grinar och sparkar. Lägger jag henne i sängen så grinar hon och skriker i flera timmar, iaf den timmen som jag står ut med det. Jag måste lära mig att ta vara på den där fina stunden innan utbrotten. Hoppas Fredrik kommer hem från Asturas snart så det blir någon klänning till imorgon.