Ja, ok då. Jag har väl lite åldersnoja. Men inte för att 30 känns så stort utan mest att jag tänker på alla ensamma gamla människor. Det känns som att jag vill skaffa en stor familj på en gång så jag inte blir ensam när jag blir gammal.
När jag är 70 vill jag vara en sån där tant som är fördomsfri och som alla barnbarnen kan komma till och berätta om vad som än är coolt just då. Då ska jag bara skrocka lite glatt och ge lite goda råd. Mest ska jag lyssna. Och jag ska baka de bästa bullarna och göra den godaste maten och bo på landet i ett urmysigt hus dit alla vill komma och hälsa på. Och jag ska vara så omtyckt...och omgiven av barn och barnbarn. Det är mitt mål i livet.
7 kommentarer:
Du borde bli kåsör för någon tidning! Framtidsjobb, kanske?
Coolt! Du har snott min vision ;-) Det är precis sådär jag suttit och funderat. I min vision ingår - förutom barn - även en massar djur och hemma hos oss är det alltid folk, i en strid ström... Å bara på ett trevligt sätt. Å jag sitter där och är rofylld och fördomsfri. Å klok. Vi kanske ska bilda kollektiv?! :-)
Svärmor, va snäll du är, har du ätit pepparkakor idag;)
Emma: Visst vore det mysigt! Vi kan sitta där och skrocka du och jag.
Hmm... är jag inte alltid snäll?
Oftast i alla fall.
Prov-skrockar... Känns bra!
Svärmor: Du är faktiskt ALLTID snäll!
Emma: Bra, öva lite.
Känner igen 30 års ångesten... även om jag har ett år tillgodo. Det låter jättefint med din vision, jag skulle nog också önska att mitt liv var så när jag blev gammal:-) I allafall på din beskrivning.
Skicka en kommentar