Att vara mamma är ett tufft jobb.

Jag vill inte riktigt erkänna det för mig själv. Att det är ett jobb. Jag tycker att jag inte gör tillräckligt. Min mamma var ju så duktig och jobbade när hon hade två barn, och min mormor hade 5 barn och 3 jobb utöver hemmet. Varför jobbar inte jag utanför hemmet? Förutom de få timmarna i veckan jag hjälper till på Fredriks jobb. Men var skulle jag få tiden ifrån? Oftast strular Dina så mycket på morgonen så vi kommer inte till dagis innan klockan 10 normalt, och sen måste jag ju börja planera inför att hämta henne igen klockan tre. Ja, det är ju fem timmar och jag skulle ju kunna hitta ett halvtidsjobb på 4 timmar om dagen med ca 20 min resväg...men med tanke på hur ofta vi är sjuka så skulle jag ju inte vara där särskilt ofta. Och när skulle jag hinna med att tvätta, diska, laga mat, gå med kemtvätten, blogga, träna, handla mat och sånt. När jag är med Dina? Nej, jag har gjort ett barn och hon förtjänar min uppmärksamhet och att jag leker och tar mig tid till henne dagligen, i flera timmar. Det gör alla barn. Mitt viktigaste, mest utvecklande och jobbigaste jobb någonsin är mitt jobb som mamma.