Igår upptäckte jag att det finns andra mammor med samma problem som jag. Barn som inte vill gå hem från parken, som sparkar och skriker i mammas eller pappas famn när de blir bortburna. Barn som sätter sig ner mitt på gatan och inte vill gå ett steg till. De spanska föräldrarna har hittat sätt att lösa problemet. Endel ger sitt barn en örfil och endel ger sitt barn en påse godis. Träffade nyligen en svensk mamma här som gav sin dotter en klubba varje gång hon gick på pottan. Visst blir det lättare för föräldrarna och barnen blir ju glada...tills de måste gå till doktorn eller tandläkaren. Jag efterlyser lite andra sätt att göra det på. Nån som har nån lite mer pk metod. Har ingen aning om hur man uppfostrar barn men det är hög tid att jag lär mig nu!
7 kommentarer:
När det gäller att gå från parken så är det ju du som bestämmer inte Dina för det är hon för liten för.När det gäller pottan så är det bättre med beröm det får man ju inte hål i tänderna av.
håller med anonym i sitt inlägg! sen är det i perioder det där med att vägra sluta med någonting. till slut lär dom sig att det inte spelar roll att skrika och leva rövare.
Det enda som fungerar är att vara konsekvent. Att bestämma vilka fighter man tänker ta och ALLTID ta dom. Och är man jättetrött så mutar man.... eller hotar:-).
Nobody is perfect.
Kram!
Maja-Lina
Tack för tipsen! Ska nog börja tillämpa de...när jag fått sova lite....
Fråga inte mig. Jag har aldrig lyckats särskilt bra.
När Max vill följa med så följer han med. Och när han inte vill, så vill han inte.
Och vi sätter gränser. Vi är konsekventa.
Men det slutar alltid med världskrig.
Så vi försöker välja de strider som är viktiga. Och är glada så länge vi är starka nog att kunna bära honom dit vi ska!
Max är snart 6 - och väldigt STARK. I både huvud (läs; envis) och kropp (läs; slagskämpe).
Berätta för mig när du vet, tack.
Jo, förresten, när Max var lite mindre funkade det med att ha några bestämda regler. Det tyckte han kändes vuxet. Så vi hade 3 regler i vårt hem och han försökte följa alla:
* Inte skrika
* Inte tjata
* Inte gnälla
Bestäm era 3 regler och så kan man alltid påminna om dem.... i vår familj gäller dessa regler... och så måste även mamma och pappa göra likadant.
När Max blev lite äldre försökte vi lägga till; inte bråka, men det gick inte lika bra. Max tyckte nämligen att JAG bröt mot den regeln hela tiden eftersom jag bara bråkade med honom.
Oj, ja, inte lätt. Vår förskolelärare har försökt förbereda inför trotsåldern (jag är supernervös för det...) och sa: om de får ett trotsutbrott så finns det inget att göra! ALltså, man ska helst bara ignorera, och låta det gå över. Om man börjar gulla med dem märker de en effekt (positiv - och kan göra att de upprepar för att uppnå den effekten) och om man försöker tillrättavisa blir det bara värre. De där utbrotten brukar också komma när barnet är trött och när det verkligen inte "passar" för föräldrarna, typ, när man har gäster, är bland folk osv. Teorin alltså!
MEN - vanligt småtrots, tja, jag säger som alltid, jag har ju bara Nils, och med honom funkar det att säga nej. Nåt annat kan jag inte tipsa om... Ibland får jag sätta honom i vagnen och verkligen visa att nu ska han spännas fast (om han krumbuktar), men när han väl är fastspänd och vagnen i rullning är det ok. Men, om inte nej funkar så har jag tyvärr inget annat tips att ge...
Skicka en kommentar