Jag var så oförberedd på hur livet som mamma skulle bli. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig. Jag koncentrerade mig mest på graviditeten och förlossningen som jag tyckte var jätteläskiga. Läste mycket om de 40 timmarna av mitt liv som skulle kallas förlossning. Hoppade över kapitlen om hur det är att vara mamma.
Inte visste jag att det skulle göra så ont...flera månader efter förlossningen alltså. Att jag skulle få så mycket slag, sprucken läpp, blåtira, blåmärken och näsblod. Jag hade bestämt mig tidigt att om jag skulle skaffat en kille som slog mig så skulle jag lämna honom nästan redan innan han slog första slaget, det hade jag läst att man skulle göra. Men misshandeln man får av sitt barn ska man bara stanna och stå ut med. Det finns ingen jour för kvinnor som blir slagna i hemmet...av sina barn.
Visst kan det tyckas att en 15 månaders inte rår på en 75 kilos kloss till kvinna, men då har man inte träffat boxar-Dina "the furious". Hennes dropkick är farlig.
Det blir bra när jag blir gammal för då kan jag använda Dina som försvar när jag måste gå ut till banken...
1 kommentar:
Ja det är så, man blir misshandlad hela tiden. Det värsta som hänt mej var när Elliot bet igenom bröstvårtan 7 månader gammal.. AJ!! Var med en kompis som skull pierca sej och skojade lite med dom i piercingstudion om att jag kunde sätta en ring igenom!
Sen upptäckte jag att det gick, då förstod jag varför det gjorde så himla ont!
Men någon ring blev det inte:-).
Jag kan säga att det fortsätter i många år fast det blir mer sparkar och armar som flänger ut!!
/ Maja-Lina
Skicka en kommentar