Jag ska inte slåss. Inte ett barn iaf. Men när jag såg en kille knuffa in Dina i väggen så var det svårt att stå still. Jag kände mig så hjälplös. Ville bara kasta mig på honom bakifrån och....ja där slutar fantasierna, för man får ju inte göra illa ett barn. Så jag tittade efter föräldrarna istället som jag skulle kunnat skälla ut iaf. Fast jag såg dem inte. Och tur var väl det, annars skulle det nog kunna blivit en blodig fajt (kan man skriva sajt kan man väl skriva fajt) eftersom de nog skulle försvara sin kille till sista droppen....svett.
Dina har varit så lätt idag. Skrek inte när vi gick ifrån parken. Har lekt själv flera timmar hemma. Gick bredvid vagnen på vägen hem utan att springa iväg ut i gatan....ja lite sprang hon ju iväg men kollade då och då med mig iaf så att allt var ok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar