tisdag 2 oktober 2007

Jag har bara sympati

Stackars Brittan som förlorat vårdnaden om sina barn nu. Det måste vara fruktansvärt. Och till den mannen.

7 kommentarer:

Monica sa...

Har ingen som helst uppfattning om J. Timberlake, vet inte vad han gjort för saker som är "dâliga". Däremot tycker jag det verkar troligt att Britney INTE mâr särsklit bra. Psykiskt sjuka mammor kan vara ganska dâliga för sina barn. Tycker man det skulle vara lika hemskt om vârdnaden getts till Britney, för Justins del? Nej, fram för jämställdhet även i vârdnadsfrâgor. Och framförallt - fram för överenskommelser mellan föräldrarna... Är bâda knarkare/psykiskt sjuka/och riktigt dâliga som föräldrar, ja, dà är det ju en annan sak. Men, som sagt, EGENTLIGEN vet man nog inte mycket om britney, bara vad media säger. Och som sagt, pappan säger mig inget alls. Hoppas barnen iallafall har nâgon närstâende som bara kan ge värme och närhet.

Eva sa...

Kevin Federline heter pappan till Britneys barn. Han lämnade sin familj med 1 barn och ett på väg när han träffade Brittney. K Fed har under tiden han var tillsammans med Britney vart otrogen, knarkat, festat och behandlat henne illa. Är övertygad om att han brutit ner henne til det hon är idag. Visst har Britney haft svårt efter sina graviditeter och skulle behöva hjälp. Barnen älskar sin mamma och jag tycker hon absolut är bäst för dem. Vad har Britney gjort egentligen för att förlora vårdnaden. Kört utan giltigt körkort? Tycker inte det räcker måste jag säga.

Eva sa...

Det är ingen fråga om jämställdhet utan om vem som fött barnen, vart där, tagit hand om dem, älskar dem.

Föresten är jag också psykiskt sjuk och jag är en sjuhelvetes bra mamma!

Monica sa...

Som du ser, jagm kunde inte ens om namnet! jag är heller inte så pass insatt i britney spears liv att jag vet vad som gjort henne till det hon framställs som, och som kanske är falskt då det är tidningarnas bild.

Men, rent ALLMÄNNT- så anser jag inte att mamman har rätt till barnen bara för att hon fött dem. Sen måste man i varje enskilt fall se till varför vem har "skött mest om". Sen skrev jag, och det är det viktigaste, framför allt - fram för överenskommelser. Delad vårdnad, det är nog nästan alltid bäst, ÄVEN om mamman skött mer i tid räknat (en belöning för mamman för detta, är kanske inte en belöning för barnet...) (sen, bara för att vara övertydlig, gäller varken misshandlande mammor eller pappor, förstås...)

Psykisk sjukdom ser ut på olika sätt och ter sig på olika sätt. Depressioner är en av de vanligare sjukdomarna. De brukar kunna behandlas effektivt, och är inte så mycket mer annorlunda än att ha någon annan sjukdom. Men, det finns många andra former av psykisk sjukdom som är svårbehandlade. Och, ja, jag anser, att när en förälder pga psykisk sjukdom sätter sina egna behov före barnets, behandlar barnet helt oadekvat utifrån barnets ålder, lassar över ansvar som barnet alls inte är färdigt för, lassar över skuldkänslor och ambivalens dagligdagsoch kanske i perioder (som kvar vara väldigt varierande i längd) alls inte tar hand om sitt barn utan det får helt sköta sig självt – samt andra för psykiskt sjuka föräldrar typiska drag, ja, då kan det vara ganska dåligt för barnet att växa upp enbart med denna förälder. Då är det mycket bättre med delad vårdnad. Tyvärr har jag ofta sett exempel på hur just såna föräldrar (och oftast mammor) har ensam vårdnad om barnen. Antingen för att de kan var oerhört skickliga att nå dit de vill i en “bra” period, eller för att papporna har varit såna som inte brytt sig det minsta, eller bara gett upp och dragit. Detta är dock ganska komplicerat för att dryfta i ett blogginlägg, så vi kan gärna prata om det när vi ses om du vill!

Eva sa...

Oj vad du kunde! Du skulle kunna skriva en bok ;)

Jag måste säga att jag faktiskt inte vet om jag behandlar min dotter "perfekt" men jag gör så gott jag kan och det räcker för mig.

Maria Agrell, Barcelona sa...

Ursäkta att jag lägger mig i. Men sedan när blev min granne psykiskt sjuk? Inget jag märkt precis.

Eva sa...

I hide it well....hihi