När jag hörde om barn som fick såna raseriutbrott att de kräktes förut så försäkrade jag mig om att inte alla barn gjorde så. Mitt barn skulle inte bli ett sånt.
Idag låg Dina på golvet och dunkade huvudet gång på gång medans hon skrek. Jag har ju fått lite råd här på bloggen, så jag tänkte testa.
Jag började med att försöka hålla i henne, klappa henne (Maja-Linas tips) och lägga kuddar på golvet så hon inte skulle slå sig. Det gick inte så bra. Hon kastade sig bara häftigare och skrek mer. Då provade jag Monicas tips och la mig på golvet och vilade och sjöng lite (ignorerade henne). Då skrek hon så häftigt att hon började kräkas. Då kunde jag ju inte ignorera henne längre. Efter hon kräkts så lugnar hon sig ett tag. Sen börjar hon igen.
Det hela slutar med att jag mutar henne med pengar. Då slutar hon. Jag får sätta på henne kläder och vi kan gå till dagis. 1€ och 5 cent räckte. Tänk när hon vill ha större summor...
3 kommentarer:
Haha, hon har lärt sej att kränga pengar redan!
Poängen är att man ska hålla om henne, hon ska bli argare men till slut ge upp och slappna av i famnen. Det ska ge trygghet säger expertisen, eftersom trots är ett trygghets och självständighets test..
/maja-lina
Så där har du varit ,säkert ja med.Säger din mamma.
Hmm, liknar mitt första barn som jag bar hem helt hysterisk från affären vid 1 1/2 års-ålder! Väl hemma satt jag och undrade om han, jag eller båda blivit tokiga! I böckerna stod det 3 års trots! Han var ju bara 1 1/2 och helt okontaktbar! Senare har jag förstått att det finns ingen specifikt 3-års trots, allt börjar vid 1 1/2 och fortsätter i varierande grad fram tills dess de flyttar hemifrån.
Låter det avskräckande? Det är inte meningen. Låt henne få visa att hon är arg, trött, hängig, hungrig, törstig eller vad det nu är. Bara var där för henne, vänta ut utbrottet, krama henne (om du kommer fram och inte får en snyting).
Lätt? Det sa jag inte att det var hoppas jag. Lätt, är att sitta här, flera hundra mil bort och ge goda råd!
Skicka en kommentar